Problemlösningsuppgift i svenska och matematik

Jag och Emily beslutade oss för att samarbeta med en problemlösningsuppgift i svenska och matematik. Emily undervisar våra elever i svenska och jag i matematik. Varannan vecka skriver vi lärare reflekterande lärloggar i ett gemensamt dokument, den här gången skrev jag och Emily en tillsammans utifrån det här arbetet och den delar jag här nu.

Vi har under svenskan fokuserat på lässtrategin “Detektiven”, där vi i en skönlitterär bok letar efter nya/främmande ord/begrepp och tillsammans söker svar. Vi söker svar genom att läsa om ordet, se ordet i sitt sammanhang, få ledtrådar av ordets uppbyggnad och möjligtvis koppla till ett annat språk. Vi har även arbetat med verb; plocka ut verb, skriva meningar med verb och markera verb.

Vi gick tillsammans igenom kommande läsuppgift i matematik. Eleverna fick sedan gå in i sin detektivroll och markera ord de inte förstod med grön färg, matematiska ord/begrepp med röd färg och verb med blå färg. Därefter gick vi igenom ord/begrepp samt meningarna. Då de i det här läget inte fick frågan till textuppgiften skapade det även en nyfikenhet hos eleverna att försöka läsa mellan raderna.

Introduktionen av matematiklektionen hade fokus på vad problemlösning är, målen för arbetet med problemlösning och olika problemlösningsstrategier. (Eftersom eleverna var väl insatta i textuppgiften gick vi inte alls igenom den eller frågorna till.) Efter introduktion fick eleverna tio minuter då det skulle vara helt tyst i klassrummet till att klistra in uppgiften i sin bok och sedan göra upp en egen plan för hur uppgiften skulle lösas. Därefter jobbade de i par med att lösa uppgifterna och redovisa dem i sin bok.

Lektionen efter fick några elever som jag sett löst uppgiften med en bra strategi förklara sin lösning för fyra andra kompisar. Kompisarna hade i uppdrag att ställa minst en fråga eller ett påstående var. Som stöd hade de förslag på “börjor” att använda vid matematiska resonemang. Därefter löste jag uppgiften en gång till med de elever som fortfarande kände sig osäkra medan de andra eleverna fick träna på multiplikaition/division på egen hand.

Vad lärde vi oss?

Emily: Att eleverna var väl medvetna om att de själva är “mottagarna” till uppgiften gav dem en extra skjuts liksom att de fick visa vad de lärt sig inom svenskan i en mer matematisk uppgift. Att kunna arbeta ämnesintegrerat gör att eleverna kunde hjälpa varandra på ett annat sätt än vad jag oftast är van att se. Jag upplevde att eleverna var säkra inom respektive arbetsområde och det fick här visa för varandra hur man kan använda olika metoder när man läser en matematisk uppgift. Vi resonerade mycket tillsammans och det var högt i tak. Jag vet även att det var många elever som laddat under helgen inför kommande matematikuppgift då de på måndagsmorgonen kom fram till mig och sa att “de knäckt den”.

Frida: Särskilt värdefullt var det att upptäcka vilket värde det förarbete Emily gjort med eleverna på svenskan hade för elever som jag vet har svårt för matematiska begrepp. När jag stöttade dem i sitt lösningsarbete så kunde de plocka ut viktig information och begrepp som gav dem ledtrådar. Eleverna och jag kunde lägga mer fokus på matematiken jämfört med tidigare arbete med textuppgifter då mycket tid har lagts på textförståelsen.

Hur förändrar vi vårt arbete utifrån det vi lärt oss?

Emily: Få till en samplanering. Avsätta tid för att gå igenom tankar om var eleverna befinner sig och var vi är på väg. Det finns ofta möjlighet att få till ett givande arbete både för pedagoger och barn emellan.

Frida: Framförhållning vid planering så att möjligheterna till samarbete med svenskämnet blir större. När de möjligheterna erbjuds kanske jag i matematiken också ska välja uppgifter med mycket text för att ge utmaning och utveckla elevernas kunskap till att läsa och tolka textuppgifter.

Hur ser jag att min förändrade undervisning bidrar till att elevernas utveckling accelereras?

Emily: Jag kan nästan lova att eleverna inte kommer nöja sig med att läsa en textuppgift bara en gång, utan gå tillbaka flera gånger. Leta efter nyckelord/begrepp.

Frida: Framförallt tror jag att eleverna kan få upp ögonen för att texten i matematikuppgifter är viktig och måste läsas noggrant. De måste förstå allt de läser även i matematik.

Erfarenheter vi vill dela med oss av:

Allt i det här upplägget är värt att prova! Ser ett värde i att medvetet och strukturerat plocka lärområden i svenska och matematik för att koppla dem till varandra, exempelvis genom lässtrategierna. En helhet för eleven.

En långsam multiplikationslektion

En lärarhandledning som jag plockar inspiration och uppgifter från ibland är Furness. Just nu ”Matematik i skolår 3”, A. Furness. Jag tilltalas av handledningen eftersom den ofta erbjuder praktiska och estetiska uppgifter i projektform.

Nu ville jag låta eleverna påminnas om vad multiplikation är, koppla det till upprepad addition samt rektanglar. Det var två uppgifterna som vi jobbade med i veckan.

Lärandemål:

Jag kan visa en multiplikation med bilder och symboler:

som upprepad addition.
som tvådimensionella bilder.
som additionsuttryck.
som multiplikationsuttryck.

Uppgift 1 (lektion 1): Rita grupper och skriv multiplikationsuttryck till grupperna.

Eleverna ritade grupper om 2, grupper om 3, grupper om 4 och grupper 5. De ritade från en grupp om 2 upp till fem grupper om 2. Under varje bild skrev de multiplikationsuttyck.

bild 2

Det här var en långsam uppgift. Jag kände själv en rastlöshet till en början när jag startat första gruppen, en viss frustration från vissa elever eftersom det upplevdes som ”jobbigt” att rita dessa bilder. Några elever arbetade koncentrerat och målmedvetet på egen hand, andra behövde stöd för att skriva uttrycken eller för att gå vidare till nästa sorts grupp.

När jag landat i uppgiften jag valt och började inse de riktiga vinsterna spred sig ett lugn i mig, förmodligen ett lugn som smittade av sig. Den här typen av uppgift tar som sagt rätt mycket tid men är relativt självgående vilket gav mig tillfälle att samtala med samtliga elever och få en tydlig bild av vilka kunskaper de har och vilka områden som upplevs som svåra. Några ”aha-upplevelser” fick jag dessutom ta del av och det är väl något av det bästa med lärarjobbet.

Uppgift 2 (lektion2): Rita rektanglar/kvadrater och räkna samt skriv antalet rutor i figuren på två olika sätt.

Eleverna ritade rektanglar på rutat papper med sidor upp till sex rutor långa. De fick räkna och visa tydligt hur de räknat antalet rutor, jag uppmanade dem att visa som en addition och som en multiplikation.

Även här fick jag gott om tid att prata med var och en av eleverna. Det gav mig god kunskap om hur de tänker, om de kanske är tvungna att räkna rutorna en och en eller om de kan lösa uppgiften genom addition och/eller multiplikation.

bild 1

Extrauppgiften blev att träna på multiplikation genom appen Gruvan och om eleverna fått välja hade de suttit kvar och övat även efter lektionstid. Något med Zcoolys appar lockar och det är väl bara att tacka för.

Utöver de matematiska vinsterna med dessa uppgifter så var det nyttigt att se vilka elever vi behöver hjälpa vidare med finmotoriken, det kan vara riktigt svårt att dra en rak linje längs en linjal.

Lärdomar? Ta det lugnt, långsamma och krångliga uppgifter har verkligen sina vinster.

Sagor med matematiska begrepp: lektionsplan

Matematiska begrepp: igenkänning, förståelse, användning

Lektion genomförd i årskurs 2. Elevernas sagor finns på Mattesmedjan.

Läroplanen, Lgr11:

”Genom undervisningen i ämnet matematik ska eleverna sammanfattningsvis ges förut­ sättningar att utveckla sin förmåga att använda och analysera matematiska begrepp och samband mellan begrepp.”

Lektionens syfte:

Repetera matematiska begrepp vi lärt oss under läsåret kopplat till sagoskrivande som vi också tränat på under läsåret.

Preview:

Inlägg publiceras inför lektionen och länk delas i veckobrev. En bil lastad med matematiska begrepp

Introduktion:

Vad är matematiska begrepp? Samtal i grupp om begrepp och om sagoskrivande. Uppgift att ringa in matematiska begrepp i en saga genom appen Nearpod.

Uppgift:

  • Arbete i par.
  • Tre matematiska begrepp per par.
  • Skriv en kort saga som innehåller de tre matematiska begreppen i vår blogg.
  • Läs kompisars sagor.

Avslutande reflektion:

  • Vilka begrepp skrev ni om, begreppens betydelse?

 

Barnen

Om ni har lyssnat på Micke Gunnarsson någon gång har ni med all säkerhet fått den där känslan i er. Den som jag inte riktigt kan sätta ord på men som sätter sig i magen och som får en att komma ihåg vad som faktiskt är viktigast av allt.

Nu kanske man kan tycka att jag ska skriva vad som är viktigast av allt, men jag kan inte riktigt få ner det i ord utan att jag missar något. Men det står ju också i läroplanen, det som är viktigast av allt, det står i den första delen ”Skolans värdegrund och uppdrag”. Och en liten del av det som står där är:

Skolans uppgift är att låta varje enskild elev finna sin unika egenart och därigenom kunna delta i samhällslivet genom att ge sitt bästa i ansvarig frihet.  (Lgr11, Skolverket)

Sin unika egenart, ge sitt bästa, ansvarig frihet.

Att jag funderar på det här just idag är för att jag slås av mina egna barns olikhet så ofta och då landar det ju också i tankar om mina elevers olikheter. För att då ta mina egna barn som exempel:

Två söner, så olika!

Melvin ska bara… Det tar lååång tid för han hittar ngt litet att pyssla med, lägga på en alldeles särskild plats och sen då glömde han visst vad det var han skulle göra. Vill helst bara vara  med familjen, spelar ingen roll var vi är och vad vi gör, bara vi är tillsammans. Han hör inte när jag pratar till honom, men han hör ALLT. Berätta en sak för honom och han minns det, för alltid. Melvin har alltid svårt att somna.

Ludvig gör… ”Jag går ut och leker” och plötsligt har han aktiverat halva gården i en fotbollsmatch. I morse var han ute och cyklade innan Melvin fått tänderna borstade ens. När vi kom ut hade han cyklat ett antal varv och pratat med någon ”man som ska starta fontänen, det var därför han gick ner i källaren för i ett rum där startar man vattnet”. På de få minutrarna jag sa hej då till Melvin i skolan hade Ludvig tagit sig in på fotbollspitchen mitt på skolgården och var engagerad i en fotbollsmatch med de stora barnen. Ludvig somnar en knapp minut efter att han har lagt sitt huvud på kudden.

Vi ska låta varje enskild elev finna sin unika egenart! Då måste vi också känna våra elever väl, vi måste ta hänsyn till att de är olika. Lika olika som mina söner är jämfört med varandra, minst lika olika är mina elever. Jag måste känna deras personligheter för att stötta dem i utvecklingen mot att finna sin unika egenart. Även om det är lättare för mig att hantera Ludvigs ”görande” så är Melvins ”tänkande” lika viktig för mig att förstå.

Jag måste lära känna mina elevers personligheter så att jag kan stötta dem att, utan värderingar, finna sin unika egenart. Det är skolans uppdrag, alltså är det mitt.

 

Presentation från SETT

Förra veckans SETT-mässa bjöd på mycket inspiration. Några saker har jag redan provat på, andra måste jag låta smälta in och bearbeta för att applicera i vår verksamhet.

Jag publicerar även min presentation här, har ni några frågor får ni gärna kontakta mig på: emihe_s@edu.sollentuna.se

Bild Läs mer…

Goda exempel, antijante och rakryggade lärare

Med eleverna pratar vi om värdet av att anstränga sig, att göra sitt bästa. Vi lyfter goda exempel och uppmuntrar våra elever att inspireras och lära av varandra. Vi påminner dem om att alla kan, men att de lär sig olika fort och på olika sätt. Vi jämför med att lära sig cykla eller gå på styltor eller något annat vi tror att de känner till. ”En del måste kämpa hårt, träna ofta och länge för att lära sig simma, andra lär sig hur lätt som helst. Men alla kan lära sig.”

När någon elev lyckas med det de kämpat så hårt med. Då berättar de med stolthet, gärna inför hela klassen och kanske de visar en bild eller en film. När de verkligen gjort sitt bästa kan läraren uppmana klasskamrater till en applåd och eleven kan stå där med rak rygg och stolt uppsyn. Kompisarna klappar händer och en hand på axeln. ”Bra jobbat” De gläds åt den som lyckats.

Eleven kan säga ”Jag är en riktig konstnär” eller ”Jag är grymt bra på hvudräkning”. Eleven är stolt över det den tycker att den gör bra och berättar gärna för andra. ”Jag kan hjälpa dig! Jag är jättebra på att rita.”

Det finns ingen ”jante” bland eleverna. När föds den där jante och vem är det? Finns den bara hos mig själv?

Vi pratar om att jante ska bort ifrån skolan, att vi ska lyfta goda exempel, gå rakryggade och vara stolta över det vi gör. Jante har väl ingenting med skolan att göra? I en verksamhet där barnen är i centrum kan väl inte jante ha en plats? Hur avspeglar det sig på våra barn i så fall?

Jag vill att mina barn ska vara precis sådär. Stolta och glada för det de kan, hjälpsamma och nyfikna på andras styrkor. När ska jante smyga sig in i deras liv? Jag hoppas det blir aldrig!

Det kan inte finnas någon jante i vår värld. Jag vet inte ju inte ens vem jante är.

We’re flying high!

bild

Snacka om bytta roller

Befinner mig mitt i Blockholmen. Stockholm i Minecraftformat på Arkitektmuséet. Omgiven av barn som pratar, visar, konstruerar, ritar, diskuterar, funderar, inspirerar. De är tätt följda av vuxna som försöker förstå och visa intresse. Jag fullständigt kapitulerar. Jag kan ingenting i förhållande till alla kreativa barn runtomkring. Det är så häftigt! Jag har aldrig tidigare varit någonstans där barnen fullt ut fått guida de vuxna runt på det här viset. Det behövs inte personal runt spelhörnan här, barnen hjälper snabbt och gärna varandra, samt förvirrade vuxna som vågar prova på. Här är det barnen som äger!

När jag går här med min son som lärare får jag massor av idéer för hur man kan koppla det här till undervisningen. Och återigen tänker jag på hur meningsfullt och engagerande lärandet blir när vi lyckas utgå från barnens värld.

Vi måste hitta och ta tillvara på den här kraften i skolan. Det är långt ifrån lätt och vi måste förmodligen ge oss ut på totalt okänd mark emellanåt. Men där finns guldkorn att hitta.

Bråk i Mattesmedjan

”Det här är ju hur mycket svenska som helst” sa en av de lärarna som besökte oss i måndags. De fick se våra elever med stort fokus och lite huvudbry ta sig an en utmanande skrivuppgift kopplat till vårt arbetsområde bråk.

Uppgiften innehöll uppdraget att rita ett tvådimensionellt geometriskt objekt, dela in det i bråkdelar och färglägga bråkdelarna. Därefter skulle de skriva en instruktion eller beskrivning av sin figur med syftet att en kompis senare kommer få följa den för att försöka rita en lika dan figur utan att ha sett den ursprungliga. Målet med uppgiften är att eleverna ska få lära sig att dela in helheter i bråkdelar och att lära sig namnge delar.

När vi hoppade på tåget ”STL/Ma” som Sollentunas skolutvecklarna Annika Agélii Genlott och Sara Penje styrde höstterminen 2012 så blev målet tidigt att få in något skrivande moment i varje arbetsområde i matematik. Skriva ofta och i olika sammanhang, skriva sig till läsning. Det språkutvecklande arbetet fick en stor del även i matematiken, våra elever skrev sig även till matematik.

Veckans uppgift började med att eleverna ritade sin figur på papper, med penna. Eftersom de skriver det mesta på lärplattor eller datorer så väljer jag ofta att låta dem rita traditionellt så att finmotoriken får sin utmaningen. Deras beskrivningar skrev de på lärplatta med talsyntes för de som önskar. Många elever väljer att ha talsyntes även om de inte direkt behöver det, vilket gör att de som är i behov av det inte utmärker sig. Därefter publiceras deras beskrivningar på Mattesmedjan.

bild 1  bild 2

Vad jag tänker på den här veckan är några olika saker. Först och främst, en elev skriver det den förstår och de begrepp som den har tagit till sig. Jag har inte lagt mig i deras beskrivningar särskilt mycket eftersom de kommer att få korrigera dem efter kamratrespons. Språket de använder är deras eget. Men en uppgift som den här ger mig gott om tid att sitta med flera av dem och prata med dem om det de skriver.

Jag får också i den här sortens uppgift tydligt syn på elevernas kunskaper och här främst deras begreppsliga förmåga. Både genom samtalen men också genom att se elevens figur och läsa beskrivningen av den.

Man ska inte glömma hur roligt det är för eleverna med mottagare. Jag hörde från några olika håll att de skulle sätta sina föräldrar på prov och be dem försöka följa beskrivningen som finns tillgänglig på bloggen.

Så ja, för att återkoppla till vår besökares reflektion, det är en matematikuppgift som vi utvecklar vårt språk genom. Den tar tid men ger mycket. Rolig är den med!

Ska vi jobba ihop?

Jag läste Kristinas blogginlägg från igår och några tankar väcktes. Jag svarar dig här, kanske blir vi klokare av varandras tankar. Kanske någon mer bidrar med sina funderingar på ämnet.

När våra elever började i ettan pratade vi mycket om hur vi skulle förhålla oss kring ”arbetskamrater”. Delvis för att vi jobbar med att skriva sig till läsning och vi såg en vinst i att de samarbetade i par för största möjliga språkutveckling. Även i matematikundervisningen hade vi en stark tro på att de skulle lära sig mer om de fick samarbeta och kommunicera matematik. En annan tanke var också den egenupplevda erfarenheten av att känna ett visst motstånd när man i olika situationer paras ihop med människor som man kanske inte känner så väl. Ni vet hur man i stort sett alltid sätter sig ihop med de man brukar i alla möjliga sammanhang. Vi uttalade för varandra att det hindret ska inte våra elever behöva känna när de blir större, de ska vara trygga med att samarbeta och samspela med olika människor.

Så vi har gjort olika. Det kanske finns några av er som tänker att det är otryggt, men jag kan försäkra att det inte är vad eleverna visar. I perioder har det skapats ”skrivarpar” i svenskundervisningen, i matematikundervisningen har arbetsgrupperna bestämts från lektion till lektion. Under arbetets gång har vi fått kunskap om vilka elever som arbetar bra tillsammans och det har vi med oss såklart. Ibland vill vi ha elever som har ungefär lika styrkor och kunskaper, andra gånger elever som skiljer sig åt för att komplettera och lyfta varandra.

Jag har hittills inte haft en elev som suckat eller gjort en tråkig min när jag bestämt vem hen ska jobba med under lektionen. Det må hända att de känner det inom sig ibland men jag tror att vi varit tydliga med att poängtera att det är vi pedagoger som bestämmer arbetskamrat och vi har också förklarat varför vi gör det. I huvudsak handlar det om vilka vi tror kan jobba bra ihop med den aktuella uppgiften.

Vad gäller kön så kom jag på mig själv med att jag ofta blandade arbetsparen så att de var flicka/pojke. Jag insåg att jag hade fastnat i en ”könsfälla”. Jag ville se dem som barn och låta dem jobba ihop ovasett om de var pojke eller flicka men uppenbarligen hade jag inte riktigt kommit dit. Numer har jag tagit ett steg till och parar ihop dem helt och hållet utifrån vem jag tror de jobbar bra ihop med, det innebär att några hamnar i grupper där alla har samma kön medan andra är blandade. Det steget har jag tagit nu, medvetet, men här får jag faktiskt reaktioner ibland. ”Men, de är ju bara tjejer i sin grupp!” Så jag har en bit kvar innan jag får med barnen på det tåget och det handlar ju om att jag skapade uppdelningen i början. Jag har i alla fall mitt svar som brukar tas emot bra ”De är barn och jag tror de kommer lära sig mycket ihop.”

Jag tror att vi i undervisningen ska minska antalet tillfällen då de får välja arbetskamrat. Jag tänker mig att vi tror oss se om någon blir utan kompis eller ”sist vald” ofta. Men är vi säkra på det? Det kan ju vara så att det inte syns, att det oftast löser sig bra, men att det finns en känsla där i maggropen ”kommer jag få en kompis att jobba med”. Är det nödvändigt att framkalla den känslan eller kan vi förebygga den genom att styra under lektionstid?

Det är ju som elever så klokt sa när vi pratade om att bjuda in andra till lek på rasterna. ”Alltså jag vill bjuda in de som inte har något att göra. Men jag ser liksom inte, jag är så upptagen med det jag gör.”

Mattesmedjan

Vår matematikblogg, en plats för att lära och dela med sig.

Montessoriinspirerad matematik

matteblogg på Mårtenskolan i Lunds kommun

Hej! säger Micke Gunnarsson.

En brinnande pappa och talare som skriver från hjärtat, via hjärnan och så rätt ut liksom!

Läraravtryck

Intryck, avtryck - av lärare #läraravtryck

I huvudet på en helt vanlig lärare...

Undervisning i utveckling.

pedagogwera

Upptäckter och lärdomar

Mattefröken

Ulrika Broman

Sallys äventyr

Vi i klass 3A följer våra resekompisar Sally och Leo på deras resor i världen, samt Billy på hans resor i tiden.

skolfröken fräken

I huvudet på en fröken...

%d bloggare gillar detta: