Arkiv | Undervisning RSS for this section

Omdefinierat lärande

Klicka på länk för att komma till bildspel:

Omdefinierat

Snacka om bytta roller

Befinner mig mitt i Blockholmen. Stockholm i Minecraftformat på Arkitektmuséet. Omgiven av barn som pratar, visar, konstruerar, ritar, diskuterar, funderar, inspirerar. De är tätt följda av vuxna som försöker förstå och visa intresse. Jag fullständigt kapitulerar. Jag kan ingenting i förhållande till alla kreativa barn runtomkring. Det är så häftigt! Jag har aldrig tidigare varit någonstans där barnen fullt ut fått guida de vuxna runt på det här viset. Det behövs inte personal runt spelhörnan här, barnen hjälper snabbt och gärna varandra, samt förvirrade vuxna som vågar prova på. Här är det barnen som äger!

När jag går här med min son som lärare får jag massor av idéer för hur man kan koppla det här till undervisningen. Och återigen tänker jag på hur meningsfullt och engagerande lärandet blir när vi lyckas utgå från barnens värld.

Vi måste hitta och ta tillvara på den här kraften i skolan. Det är långt ifrån lätt och vi måste förmodligen ge oss ut på totalt okänd mark emellanåt. Men där finns guldkorn att hitta.

Ska vi jobba ihop?

Jag läste Kristinas blogginlägg från igår och några tankar väcktes. Jag svarar dig här, kanske blir vi klokare av varandras tankar. Kanske någon mer bidrar med sina funderingar på ämnet.

När våra elever började i ettan pratade vi mycket om hur vi skulle förhålla oss kring ”arbetskamrater”. Delvis för att vi jobbar med att skriva sig till läsning och vi såg en vinst i att de samarbetade i par för största möjliga språkutveckling. Även i matematikundervisningen hade vi en stark tro på att de skulle lära sig mer om de fick samarbeta och kommunicera matematik. En annan tanke var också den egenupplevda erfarenheten av att känna ett visst motstånd när man i olika situationer paras ihop med människor som man kanske inte känner så väl. Ni vet hur man i stort sett alltid sätter sig ihop med de man brukar i alla möjliga sammanhang. Vi uttalade för varandra att det hindret ska inte våra elever behöva känna när de blir större, de ska vara trygga med att samarbeta och samspela med olika människor.

Så vi har gjort olika. Det kanske finns några av er som tänker att det är otryggt, men jag kan försäkra att det inte är vad eleverna visar. I perioder har det skapats ”skrivarpar” i svenskundervisningen, i matematikundervisningen har arbetsgrupperna bestämts från lektion till lektion. Under arbetets gång har vi fått kunskap om vilka elever som arbetar bra tillsammans och det har vi med oss såklart. Ibland vill vi ha elever som har ungefär lika styrkor och kunskaper, andra gånger elever som skiljer sig åt för att komplettera och lyfta varandra.

Jag har hittills inte haft en elev som suckat eller gjort en tråkig min när jag bestämt vem hen ska jobba med under lektionen. Det må hända att de känner det inom sig ibland men jag tror att vi varit tydliga med att poängtera att det är vi pedagoger som bestämmer arbetskamrat och vi har också förklarat varför vi gör det. I huvudsak handlar det om vilka vi tror kan jobba bra ihop med den aktuella uppgiften.

Vad gäller kön så kom jag på mig själv med att jag ofta blandade arbetsparen så att de var flicka/pojke. Jag insåg att jag hade fastnat i en ”könsfälla”. Jag ville se dem som barn och låta dem jobba ihop ovasett om de var pojke eller flicka men uppenbarligen hade jag inte riktigt kommit dit. Numer har jag tagit ett steg till och parar ihop dem helt och hållet utifrån vem jag tror de jobbar bra ihop med, det innebär att några hamnar i grupper där alla har samma kön medan andra är blandade. Det steget har jag tagit nu, medvetet, men här får jag faktiskt reaktioner ibland. ”Men, de är ju bara tjejer i sin grupp!” Så jag har en bit kvar innan jag får med barnen på det tåget och det handlar ju om att jag skapade uppdelningen i början. Jag har i alla fall mitt svar som brukar tas emot bra ”De är barn och jag tror de kommer lära sig mycket ihop.”

Jag tror att vi i undervisningen ska minska antalet tillfällen då de får välja arbetskamrat. Jag tänker mig att vi tror oss se om någon blir utan kompis eller ”sist vald” ofta. Men är vi säkra på det? Det kan ju vara så att det inte syns, att det oftast löser sig bra, men att det finns en känsla där i maggropen ”kommer jag få en kompis att jobba med”. Är det nödvändigt att framkalla den känslan eller kan vi förebygga den genom att styra under lektionstid?

Det är ju som elever så klokt sa när vi pratade om att bjuda in andra till lek på rasterna. ”Alltså jag vill bjuda in de som inte har något att göra. Men jag ser liksom inte, jag är så upptagen med det jag gör.”

Det kanske inte alltid är kul

Tro mig, jag är den första att ställa mig på den sida som tycker lärande är och ska vara roligt. Jag hakar gärna på inspirerande och roliga idéer eller kommer på dem själv för all del. Jag har inget emot att vi skrattar, busar och har hur trevligt som helst samtidigt som vi lär oss. Och det brukar gå hand i hand rätt så ofta faktiskt, lärandet och nöjet.

Men det är kanske inte ALLTID kul.

Jenny Strömstedt är en journalist som jag uppfattar tagit ställning för skolan och lärandet den senaste tiden. Hon är vass och klok i mitt tycke och ännu en gång har hon skrivit en krönika som tilltalade mig. Läs krönikan först!

Nu är det inte så att jag tycker alla barn, ungdomar och jämnåriga vänner är lata och otåliga. Men lite, ibland…

När jag läste Jennys krönika så kände jag att jag nog fortsätter vara den där lite besvärliga läraren som vågar låta det bli lite obekvämt emellanåt. Lite tråkigt och till och med hopplöst en stund. Jag är matematiklärare, jag vill att mina elever ska inse att matematik går att upptäcka och du kanske till och med skapar matematik. Om jag ger dig en färdig metod för att lösa så kan du ju lösa uppgiften, men vad har du upptäckt då och har du förstått? Om du ska pröva, resonera, ompröva för att hitta en lämplig metod eller lösning kanske du måste hålla på en stund och uppleva både frustration och tillfredsställelse.

Vi jobbar mycket med problemlösning i min tvåa nu och under en lektion brukar de ha en uppgift att jobba med i par eller smågrupper. När jag inleder lektionen brukar jag fråga ”Att lösa matteproblem, vad krävs av oss då?” Vid det här laget brukar jag inte behöva svara på min egen fråga längre utan eleverna påminner varandra numer om att det krävs ENVISHET, NYFIKENHET och TÅLAMOD. Så om man kommer till mig efter 7 minuter och säger ”Det är omöjligt” så räcker det att jag säger ”Vet du, du har hållt på i 7 min, så snabbt ska det inte gå. Hade du löst det nu så hade jag gett dig ett svårare problem.” Så ler vi mot varandra och plockar fram ENVISHETEN, NYFIKENHETEN och vårt TÅLAMOD.

Och även om vi har blivit latare så finns det där, det krävs bara lite support från en envis lärare.

Det blir OS-medaljörer och det nås andra spännande framgångar i den här generationen också. Tro mig, jag har sett dem ”in action” när de verkligen vill!

IKT hos oss

Ett antal av Sollentunas fantastiska lärare, skolutvecklare och rektorer samlades idag i kommunhuset. Vi, jag och Emily, var ditbjudna för att berätta om hur vi under årskurs 1 och hittills i årskurs 2 arbetat inom följande områden:

  • Lärande i en Google-miljö: sites, docs
  • Digitala verktyg

Jag delar bilder från vår presentation genom länken här under och med er när ni ser dem ska ni ha det som varit och är våra ledord i det här arbetet.

Synlighet, återkoppling och kommunikation!

IKT hos oss

Hur gick det här till?

Om planering, genomförande och utvärdering av vårt arbete med taluppfattning höstterminen i årskurs 2. Med goda resultat!

Arbetet kan delas in under fem rubriker:

  • Min inspiration och kunskapsinhämtning

  • Diagnos av elevers kunskaper

  • Organisation

  • Inriktning

  • Inlärning

Jag behöver väl inte nämna läroplanen? Den har jag alltid min utgång i när jag planerar vad terminens lärande ska innehålla. En annan källa till att bygga på min egen kunskap och bli inspirerad är Förstå och använda tal, en handbok från NCM. Jag har senaste tiden även inspirerats en del av boken Huvudräkning, Löwing & Kilborn samt Matematik – ett kommunikationsämne, NCM. Jag läser alltså på, sätter mig in i kritiska punkter för förståelse av taluppfattning och uppdaterar mina kunskaper om olika sätt att lära sig på. Viktig källa är också internet, Twitter och andra sociala medier.

Vid terminsstart fick alla elever göra diagnosen FAT2 (Förstå och använda tal). De elever som fick höga resultat på den diagnosen fick göra FAT3. Anledning till det var att jag beslutat att göra diagnosen vid slutet av terminen och för att kunna se en progression i elevernas lärande inom det här området så fick inte resultaten vara för höga redan från början, då behövs andra utmaningar. Under terminens gång har eleverna fått göra några andra små diagnoser utifrån deras individuella lärande, en del som jag konstruerat själv och några som jag hämtat från Diamant. Sen ser jag såklart framförallt förståelse och förmågor i arbetet med uppgifter, vid samtalen.

Hur undervisningen i matematik har organiserats i vår klass försöker jag beskriva med följande bild:

Organisation matematikundervisning

Utifrån Förstå och använda tals matris har jag gjort en matris kopplat till varje elev där de kan se vad de kan och vad som är nästa steg. Den hade vi som utgångspunkt på utvecklingssamtalet och utifrån den valde eleverna i sampel med sina föräldrar och mentor individuella mål i matematik. Deras individuella mål har vi haft tillgängliga på en “målvägg” i vår matematikverkstad för att kunna koppla till i lärandet, följa upp vid samtal och reflektion.

När jag och mina kollegor kartlagt elevernas kunskaper inom taluppfattningen kunde vi välja inriktning och planera terminen. Det vi kunde se var att eleverna generellt behövde utveckla förståelse och kunskaper kopplat till positionssystemet, talmönster, strategier för huvudräkning, uppskattning, talhopp, hälften/fjärdedelar, använda miniräknare, räkna pengar, dubbelt/hälften. Olika områden skulle kräva olika mycket lärarstöd, tid och laborerande. Utifrån den vetskapen planerades arbete med olika områden såhär (i grova drag):

Uppgifter - Organisation matematikundervisning

Den här organisationen kring arbetet inom taluppfattning tror jag är betydelsefull, men självklart även val av uppgifter, introduktioner, reflektioner och överhuvudtaget arbetssätt.

De uppgifter som eleverna får gör jag själv utifrån egna idéer och inspirerad av litteratur, andra lärares verk (internet) och olika läromedelshandledningar. Fortsatt har kommunikation (muntligt och skriftligt) en stor del i min matematikundervisning, både för att synliggöra och för att det ska vara språkutvecklande. I det arbetet använder vi oss av bloggen. Föräldrarna får veta vad som komma skall i matematikundervisningen och uppmuntras att prata med sina barn om det, jag provar då och då även att göra uppvärmande filmer som publiceras på bloggen. För uppvärmda elever är lärandet mer effektivt. I lärandet använder vi oss helt enkelt av olika verktyg: filmer, samtal, laborerande, skapande, appar, samarbete, upptäckande, genomgångar och så vidare. Det är vanligtvis bara på de korta passen i matematik som eleverna arbetar individuellt, annars med kompis.

Jag kan ha en plan för hur länge vi ska arbeta med ett område, den tidsplanen spricker ibland och det får den göra. Vi fortsätter tills vi har lärt oss, vi fortsätter tills vi känner att vi har förstått!

En sak till; jag har kollegor att resonera med, diskutera elevers förmågor med, komma på uppgifter med och utvärdera med. Det är viktigt!

Ibland får man svettas lite

Ni vet de där ”peptalken” man har med sina elever ibland. När man som lärare försöker agera lite coach som typ ska lyfta laget som ligger under eller har ett tufft lag att möta. Jag tycker det är lite häftigt att man kan ta till det ibland och liksom vända känslan för hindret till en rolig utmaning.

Vi pratade huvudräkning idag. Jag berättade att jag är rätt dålig på huvudräkning, att jag aldrig lärde mig det med höga tal eller vid tiotalsövergångar. Jag lärde mig att lösa uppgifter skriftligt och så visade jag en algoritm. Vi pratade om hur besvärligt det kan bli om man måste plocka fram mobilen för att använda kalkylatorn eller leta upp penna och papper för att göra en uträkning när man snabbt behöver veta om det är rimligt att jag ska betala 437 kr i affären. Det kan kännas rätt bra att ha koll på läget.

”Ni är bra på huvudräkning, ni kan bli ännu bättre. När talen blir högre behöver man kunna det här med positionssystemet, de olika talsorterna vi lärt oss om. Det är rätt segt att förstå sig på det och ofta får man kämpa rätt hårt. Man måste svettas lite ibland när man lär sig nya saker eller försöker förstå saker ännu bättre. Vi kavlar upp armarna nu och så kämpar vi. Ni kan lära er det här!”

Och jag som tänkte att det kunde bli en motig lektion fick med mig elever som verkligen kämpade, löste flera olika sorters uppgifter som vred och vände på förståelsen och kunskapen om positionssystemet. Det var inga lätta uppgifter jag erbjöd idag. Man ska inte underskatta makten av ett riktigt ”peptalk” då och då och man ska aldrig underskatta sina elever. 🙂

Utvärdering av lektionen innehöll tre steg:

  • Jag känner mig väldigt osäker.
  • Jag börjar lära mig.
  • Jag kan det här bra.

Och slutcitatet från en elev var: ”Om vi blir bra på det här så är det tack vare dig” och mitt slutcitat var och är ”Om ni blir bra på det här så är det tack vare er själva”

Men man kan behöva svettas lite ibland med…

#digiskol Andra uppgiften

Mina mål:

  • Återkoppling och språkutvecklande arbete i matematik genom vår blogg Mattesmedjan.
  • Flippade uppvärmningar i matematik med digitala hjälpmedel.

För att ge en kort bakgrund…

På Sofielundsskolan har vi påbörjat ett arbete med att utveckla vår skola till en skola som arbetar med Synligt lärande.

Förra året läste vi boken Synligt lärande för lärare, J. Hattie och samtal har pågått i våra arbetslag på skolan. I år startade vi läsåret med en och en halv dags utbildning i Visible Learning plus, vi fick förmånen att inspireras av Deb Masters, Angelica Hedin och James Nottingham. Boken Utmanande undervisning i klassrummet, J. Nottingham vandrar nu runt bland personalen på min arbetsplats. Den är en handbok som är lättläst och nära vår verklighet med eleverna.

Förra året deltog jag i en ”fortbildning” i kommunen där vi utvecklade vårt arbetssätt med att låta eleverna skriva sig till läsning kopplat till matematik. Sollentunas skolutvecklare Sara Penje och Annika Agélii Genlot höll i den. Ett språkutvecklande lärande med stor fokus på synlighet och återkoppling. Återkoppling både mellan elever och mellan lärare – elever.

Till målen…

Genom att erbjuda mina elever uppgifter där de får kommunisera skriftligt i matematiken så utmanas deras läs- och skrivinlärning. Genom att uppgifter görs i vår blogg, Mattesmedjan, blir synligheten stor och möjligheten till återkoppling från både de man känner och de som är okända för en ökar. Kanske vi dessutom inspirerar andra genom den synligheten! Mitt första mål i det digitala skollyftet är att utveckla det språkutvecklande lärandet i matematik och att hitta vägar för att träna på återkoppling mellan elever i klassen och tack vare tekniken även mellan mina elever och elever på andra skolor i landet.

James Nottingham lyfte fram värdet av ”preview” på sin föreläsning, det som jag kommit att kalla ”uppvärmning”. Han menar att genom att förbereda inför ett arbetsområde eller en lektion, ge någon liten ”hint” om vad som komma skall, så kan man få igång elevernas tankar på området och deras möjlighet att ta till sig kunskapen, möjligheten att nå lärandemålet ökar. Variationen mellan elevers föräldrastöd hemma är stor och jag funderar mycket på hur jag kan utforma uppvärmningar som eleverna kan hantera själva men som samtidigt kan inbjuda till matematiska samtal i hemmet. Jag har börjat prova mig fram genom filmer i bloggen, inspirerad av ett flippat klassrum, och på fritids erbjuds eleverna att ta del av dessa filmer men de uppmanas också att titta hemma. Mitt andra mål i det digitala skollyftet är att hitta olika vägar för att nå ut till alla mina elever med uppvärmningarna och att stimulera till samtal i hemmen.

Mina mål finns nu kortfattat med i min presentation från det Digitala skollyftets första uppgift: Min presentation

Mot målen!

Mot målen

För mig är det viktigt att emellanåt göra det riktigt synligt för mina elever att de jobbar med det just det de själva har varit med och valt som eget mål i matematik. Jag har ju påverkat vilka mål eleverna bör välja utifrån min kunskap om dem och min undervisning utgår ju från deras kunskaper mot läroplanens mål. Men vi vet ju alla att det är ganska olika nivåer på kunskaperna i en klass.

Det är viktigt för mig att ta lektioner till att arbeta med de individuella målen ibland, för att synliggöra att vi närmar oss dem och rätt som det är dessutom uppnår dem. Och för att eleverna ska känna att de är med och påverkar innehållet.

Målen som finns i elevernas IUP:er nu är väldigt inriktade på taluppfattning, anledningen är att vi utgick från Förstå och använda tal på samtalet.

I en grupp varierar målen: kunna dela upp talet tio, addition och subtraktion upp till 20 eller 100 eller 1000, kunskap om talsorter/positionssystemet, behärska räknestrategin ”dubblor” eller lära sig att lösa uppgifter med multiplikation och så vidare.

Hur möter, utmanar och stöttar jag alla dessa olika inriktningar på samma lektion?

Jag gör individuella planeringar, de går att använda för flera elever eftersom flera elever har liknande mål. Jag skriver en lista med elevens namn, målet, uppgifter som den ska arbeta med och syftet med uppgiften. Jag styr ordningen på uppgifterna som eleverna ska göra så att jag vet att när vissa arbetar med mer självgående uppgifter har andra uppgifter som de kommer behöva mitt stöd i.

Inspirerade av andra lärare har vi nu också en ”målvägg” i vår Mattesmedja, där sitter elevernas mål uppsatta antingen under det frö som gror eller under stjälken som vuxit en bit eller under den utslagna blomman, beroende på hur långt man kommit i sitt lärande mot målet. Jag hoppas att det kommer motivera och synliggöra lärandet ännu mer.

Vi fortsätter vår resa mot målen, tillsammans.

Mattesmedjan

Vår matematikblogg, en plats för att lära och dela med sig.

Montessoriinspirerad matematik

matteblogg på Mårtenskolan i Lunds kommun

Hej! säger Micke Gunnarsson.

En brinnande pappa och talare som skriver från hjärtat, via hjärnan och så rätt ut liksom!

Läraravtryck

Intryck, avtryck - av lärare #läraravtryck

I huvudet på en helt vanlig lärare...

Undervisning i utveckling.

pedagogwera

Upptäckter och lärdomar

Mattefröken

Ulrika Broman

Sallys äventyr

Vi i klass 3A följer våra resekompisar Sally och Leo på deras resor i världen, samt Billy på hans resor i tiden.

skolfröken fräken

I huvudet på en fröken...

%d bloggare gillar detta: