Arkiv | Lärarrollen RSS for this section

Jag tror jag är skolslut

Varje morgon de senaste åren har jag känt mig pigg och glad att gå till jobbet. Söndagsångest har inte varit något för mig.

Så blev det sista månaden på höstterminen 14 och krafterna tycktes ha pyst ur mig. Vad var det som hände? Jag, räkna dagarna till ledighet? Något stämmer inte här.

Nu är första dagen på ledighet och jag sorterar mina tankar.

När jag har varit som vanligt. Inspirerad, engagerad, glad:
– Med eleverna, i klassrummet!
– Vid planering av lektion!
– Vid utvärdering av lektion!

Egentligen har jag gjort allt det där andra med (det runtomkring). Men utan känslan av inspiration, engagemang och glädje. Det är nog därför jag känner mig trött. Inte så bra som jag kan vara.

Jag inser nu, när jag inte är mitt, i att det är mycket som påverkar. Det har funnits olika energitjuvar under den här perioden.

Jag måste lära mig att vara ”good enough” ibland.

Nu, nu går jag på julledighet och väljer fokus. In i vilan tar jag med mig:
– Den kunskapsutveckling eleverna visat i matematik.
– De ”god jul kramar” eleverna gav mig i torsdags.
– Insikten om att jag gör ett bra jobb med de som är viktigast, våra elever, även när kraften tryter.

I januari kommer jag stå med rak rygg, ett äkta leende och full av lust för att göra ett lysande jobb. Som lärare, som kollega, som mentor, som handledare. Som förstelärare!

God vila! 💝

Annonser

Omdefinierat lärande

Klicka på länk för att komma till bildspel:

Omdefinierat

Barnen

Om ni har lyssnat på Micke Gunnarsson någon gång har ni med all säkerhet fått den där känslan i er. Den som jag inte riktigt kan sätta ord på men som sätter sig i magen och som får en att komma ihåg vad som faktiskt är viktigast av allt.

Nu kanske man kan tycka att jag ska skriva vad som är viktigast av allt, men jag kan inte riktigt få ner det i ord utan att jag missar något. Men det står ju också i läroplanen, det som är viktigast av allt, det står i den första delen ”Skolans värdegrund och uppdrag”. Och en liten del av det som står där är:

Skolans uppgift är att låta varje enskild elev finna sin unika egenart och därigenom kunna delta i samhällslivet genom att ge sitt bästa i ansvarig frihet.  (Lgr11, Skolverket)

Sin unika egenart, ge sitt bästa, ansvarig frihet.

Att jag funderar på det här just idag är för att jag slås av mina egna barns olikhet så ofta och då landar det ju också i tankar om mina elevers olikheter. För att då ta mina egna barn som exempel:

Två söner, så olika!

Melvin ska bara… Det tar lååång tid för han hittar ngt litet att pyssla med, lägga på en alldeles särskild plats och sen då glömde han visst vad det var han skulle göra. Vill helst bara vara  med familjen, spelar ingen roll var vi är och vad vi gör, bara vi är tillsammans. Han hör inte när jag pratar till honom, men han hör ALLT. Berätta en sak för honom och han minns det, för alltid. Melvin har alltid svårt att somna.

Ludvig gör… ”Jag går ut och leker” och plötsligt har han aktiverat halva gården i en fotbollsmatch. I morse var han ute och cyklade innan Melvin fått tänderna borstade ens. När vi kom ut hade han cyklat ett antal varv och pratat med någon ”man som ska starta fontänen, det var därför han gick ner i källaren för i ett rum där startar man vattnet”. På de få minutrarna jag sa hej då till Melvin i skolan hade Ludvig tagit sig in på fotbollspitchen mitt på skolgården och var engagerad i en fotbollsmatch med de stora barnen. Ludvig somnar en knapp minut efter att han har lagt sitt huvud på kudden.

Vi ska låta varje enskild elev finna sin unika egenart! Då måste vi också känna våra elever väl, vi måste ta hänsyn till att de är olika. Lika olika som mina söner är jämfört med varandra, minst lika olika är mina elever. Jag måste känna deras personligheter för att stötta dem i utvecklingen mot att finna sin unika egenart. Även om det är lättare för mig att hantera Ludvigs ”görande” så är Melvins ”tänkande” lika viktig för mig att förstå.

Jag måste lära känna mina elevers personligheter så att jag kan stötta dem att, utan värderingar, finna sin unika egenart. Det är skolans uppdrag, alltså är det mitt.

 

Det kanske inte alltid är kul

Tro mig, jag är den första att ställa mig på den sida som tycker lärande är och ska vara roligt. Jag hakar gärna på inspirerande och roliga idéer eller kommer på dem själv för all del. Jag har inget emot att vi skrattar, busar och har hur trevligt som helst samtidigt som vi lär oss. Och det brukar gå hand i hand rätt så ofta faktiskt, lärandet och nöjet.

Men det är kanske inte ALLTID kul.

Jenny Strömstedt är en journalist som jag uppfattar tagit ställning för skolan och lärandet den senaste tiden. Hon är vass och klok i mitt tycke och ännu en gång har hon skrivit en krönika som tilltalade mig. Läs krönikan först!

Nu är det inte så att jag tycker alla barn, ungdomar och jämnåriga vänner är lata och otåliga. Men lite, ibland…

När jag läste Jennys krönika så kände jag att jag nog fortsätter vara den där lite besvärliga läraren som vågar låta det bli lite obekvämt emellanåt. Lite tråkigt och till och med hopplöst en stund. Jag är matematiklärare, jag vill att mina elever ska inse att matematik går att upptäcka och du kanske till och med skapar matematik. Om jag ger dig en färdig metod för att lösa så kan du ju lösa uppgiften, men vad har du upptäckt då och har du förstått? Om du ska pröva, resonera, ompröva för att hitta en lämplig metod eller lösning kanske du måste hålla på en stund och uppleva både frustration och tillfredsställelse.

Vi jobbar mycket med problemlösning i min tvåa nu och under en lektion brukar de ha en uppgift att jobba med i par eller smågrupper. När jag inleder lektionen brukar jag fråga ”Att lösa matteproblem, vad krävs av oss då?” Vid det här laget brukar jag inte behöva svara på min egen fråga längre utan eleverna påminner varandra numer om att det krävs ENVISHET, NYFIKENHET och TÅLAMOD. Så om man kommer till mig efter 7 minuter och säger ”Det är omöjligt” så räcker det att jag säger ”Vet du, du har hållt på i 7 min, så snabbt ska det inte gå. Hade du löst det nu så hade jag gett dig ett svårare problem.” Så ler vi mot varandra och plockar fram ENVISHETEN, NYFIKENHETEN och vårt TÅLAMOD.

Och även om vi har blivit latare så finns det där, det krävs bara lite support från en envis lärare.

Det blir OS-medaljörer och det nås andra spännande framgångar i den här generationen också. Tro mig, jag har sett dem ”in action” när de verkligen vill!

Matematikbiennalen 2014

Min första biennal. Laddad och nyfiken med varierat föreläsningsschema ständigt redo runt halsen intog jag Umeå universitet. Jag hade lyckats boka in mig på workshops om kulram, algebra och räknelagarnas mönster. Föreläsningar om intensivmatematik, särskilt stöd i matematik, bråk, learning study om mönster, kommunikation i matematik och en matematisk föreställning.

Min upplevelse av det här är att det är häftigt att få såhär mycket intryck under kort tid. Både i form av det som föreläsare och workshopledare vill förmedla, men också genom alla möten och samtal man har med människor som alla har intresset för matematikundervisning gemensamt.

Jag vill förmedla det jag varit med om och inspirera vidare. Det kommer jag också göra, så gott jag kan.

Samtidigt så är det ju så, att det är när man sitter med en kollega och hör samma sak och efteråt reflekterar kring det man hörde, som man utvecklas som mest. I samtalet, av den andras tankar.

Intrycken har landat hos mig. Jag har tagit två elever till hjälp för att testa och lära med kulram och jag har börjat samla tändsticksaskar. Vem vet, rätt som det är kanske jag kommer på en frågeställning till en learning study också. 😉

Med hopp om framtiden

När jag hela dagen är omgiven av barn så känner jag stor tilltro till vår framtid. Jag kommer med värme lämna över ansvar i takt med att jag blir äldre.

Jag menar PISA i all ära, det finns andra saker som är värda mer. Missuppfatta mig rätt, jag är lärare i en målstyrd skola och tycker det är viktigt och motiverande att varje elev ska nå kunskapsmålen. Jag tycker kunskap är viktigt och jag funderar ständigt hur jag kan utmana mina elever mot och över läroplanens mål. Men det finns mer saker som händer i skolan och som är mäktiga samt viktiga för oss och andra nu men också för vår framtid.

I skolan blandas lika många kulturer som det finns människor. Vi som samsas där har olika bakgrund, olika styrkor, olika utvecklingsområden och olika åsikter. Vi enas inom ramen för den skolkultur som skapas på vår skola och den leds av lärare som har som sitt största mål att hjälpa de här unga människorna till demokratiska medborgare som har kunskap nog att klara sig i framtiden, kunskap om att lära sig mer och kraften att stå upp för allas lika värde precis som de gör så starkt idag.

Jag blir hänförd av barns kreativitet och omsorg för andra människor. Deras vilja att göra skillnad och starka tro att de KAN göra skillnad med. De är vår framtid och jag känner mig väldigt glad för det!

När våra elever var 7 år och hösten kom krypandes så tyckte de att barn borde få reflexer. De kom på att skriva ett mail till kommunhuset och önska sig reflexer. Resultatet: alla kommunens förstaklasser fick reflexer.

Skärmavbild 2013-12-15 kl. 10.19.21

I år uppstod full aktivitet när några barn kom på att göra pärlplattor inspirerade av Pokemonkort. När de senare bestämde sig för att sälja dem på skolans julmarknad och på eget initiativ skänka pengarna de fick in till Röda korset, då blir i alla fall jag varm i hjärtat. Hjärtat blev inte mindre varmt av att se dem kämpa i 1,5 h en torsdagskväll – med mycket gott resultat.

I vår ena förberedelseklass har man med engagemang deltagit i Musikhjälpen.

På en annan skola, sonens, har eleverna gjort vackra Monetmålningar, vi föräldrar uppmanas att ge ett bud på målniningarna för att de senare ska kunna skänka pengarna till välgörenhet.

Ni förstår vad jag menar. Barnen är entreprenörer och de vet vad som är viktigt på riktigt. De vet bättre än oss vuxna, de vet att ta hand om varandra. Vi som jobbar med dessa barn har som ett av de främsta uppdragen att låta dem fortsätta tro på möjligheten att förändra och påverka, att låta dem fortsätta utveckla och använda sin kreativitet. Att tro på dem!

Det finns hopp om framtiden!

#digiskol Andra uppgiften

Mina mål:

  • Återkoppling och språkutvecklande arbete i matematik genom vår blogg Mattesmedjan.
  • Flippade uppvärmningar i matematik med digitala hjälpmedel.

För att ge en kort bakgrund…

På Sofielundsskolan har vi påbörjat ett arbete med att utveckla vår skola till en skola som arbetar med Synligt lärande.

Förra året läste vi boken Synligt lärande för lärare, J. Hattie och samtal har pågått i våra arbetslag på skolan. I år startade vi läsåret med en och en halv dags utbildning i Visible Learning plus, vi fick förmånen att inspireras av Deb Masters, Angelica Hedin och James Nottingham. Boken Utmanande undervisning i klassrummet, J. Nottingham vandrar nu runt bland personalen på min arbetsplats. Den är en handbok som är lättläst och nära vår verklighet med eleverna.

Förra året deltog jag i en ”fortbildning” i kommunen där vi utvecklade vårt arbetssätt med att låta eleverna skriva sig till läsning kopplat till matematik. Sollentunas skolutvecklare Sara Penje och Annika Agélii Genlot höll i den. Ett språkutvecklande lärande med stor fokus på synlighet och återkoppling. Återkoppling både mellan elever och mellan lärare – elever.

Till målen…

Genom att erbjuda mina elever uppgifter där de får kommunisera skriftligt i matematiken så utmanas deras läs- och skrivinlärning. Genom att uppgifter görs i vår blogg, Mattesmedjan, blir synligheten stor och möjligheten till återkoppling från både de man känner och de som är okända för en ökar. Kanske vi dessutom inspirerar andra genom den synligheten! Mitt första mål i det digitala skollyftet är att utveckla det språkutvecklande lärandet i matematik och att hitta vägar för att träna på återkoppling mellan elever i klassen och tack vare tekniken även mellan mina elever och elever på andra skolor i landet.

James Nottingham lyfte fram värdet av ”preview” på sin föreläsning, det som jag kommit att kalla ”uppvärmning”. Han menar att genom att förbereda inför ett arbetsområde eller en lektion, ge någon liten ”hint” om vad som komma skall, så kan man få igång elevernas tankar på området och deras möjlighet att ta till sig kunskapen, möjligheten att nå lärandemålet ökar. Variationen mellan elevers föräldrastöd hemma är stor och jag funderar mycket på hur jag kan utforma uppvärmningar som eleverna kan hantera själva men som samtidigt kan inbjuda till matematiska samtal i hemmet. Jag har börjat prova mig fram genom filmer i bloggen, inspirerad av ett flippat klassrum, och på fritids erbjuds eleverna att ta del av dessa filmer men de uppmanas också att titta hemma. Mitt andra mål i det digitala skollyftet är att hitta olika vägar för att nå ut till alla mina elever med uppvärmningarna och att stimulera till samtal i hemmen.

Mina mål finns nu kortfattat med i min presentation från det Digitala skollyftets första uppgift: Min presentation

Mot målen!

Det lilla kollegiet

I dessa tider när vi är så upprymda över kraften i det utvidgade kollegiet kanske vi glömmer vilken enorm glädje och utveckling vi når genom ett välfungerande samarbete i det ”lilla kollegiet”. Jag fick en glädjekick efter ett kort samtal med mina två klasslärarkollegor igår. Vill dela glädjen, så här är mitt öppna brev till dem:

När man får en idé, så tänker man lite på den:

”Jag hade ju tänkt att vi skulle lära oss om talsystem och taltecken från förr i tiden nu på höstterminen. Men det området skulle kunna göras större och vara riktigt lärorikt och roligt. Borde inte skyndas igenom.”

Så säger jag tanken högt:

”Hörrni, jag har en idé. Jag har funderat på om man skulle göra ett projekt på sådär en till två veckor om talsystem förr i tiden”

Och reaktionen från kollegorna blir:

”Å, vad roligt!” ”Då kan jag vara romare” ”Det går ju koppla till NO med” ”Och svenskan, en skrivuppgift, det är ju hur bra som helt” Och så vidare…

Att kläcka en idé för sina närmsta kollegor och få ett mottagande som är så entusiastiskt och som lyfter den här idén många nivåer till. Det är så inspirerande och glädjande att jobba med kollegor som möter mig såhär. Ni är såhär, positiva och samarbetsvilliga till max, varken ni eller jag tänker kanske så mycket på det här. Aldrig någonsin berättar väl någon av oss om en idé vi har och så bara bromsas den. Har det någonsin hänt? Alla idéer möts av frågor, nya tankar och lösningar i våra samtal. Har ni tänkt på det? Det är faktiskt helt fantastiskt! Och det är inte självklart, alla har det inte såhär. Vi ska vara stolta över varandra, över vår vilja att göra undervisningen och lärandet stimulerande för våra elever och över vår vetskap om att när vi gör det här tillsammans så blir det med all säkerhet bättre än om vi gör det själva.

Tack för det fantastiska stödet jag har i er, ni gör mig till en bättre och gladare lärare!

#digiskol Första uppgiften

Med twitter gillar jag de korta och kärnfulla inläggen, alla länkar som delas vidare fulla av inspiration, den positiva anda som sprids och det utvidgade kollegiet som är tillgängligt.

På twitter hittade jag information om  #digiskol och vän av utmaning och utveckling så är det klart att jag vill vara med. Känns befriande på något vis att inte riktigt veta vart det kommer leda. Det finns en intervju med Ann-Marie Körling där det ”utvidgade kollegiet” som sociala medier bjuder in till lyfts. Värt att ta sig tid att lyssna en stund tycker jag.

Nu ska jag avsluta detta lilla blogginlägg med en presentation av mig, sen ska jag ansluta bloggen till digitalaskollyftet.se och så har jag med glädje gjort första uppgiften i #digiskol.

Trevligt höstlov!

Frida

 

 

 

Klart ni är välkomna!

Ingenting är väl så inspirerande som att få ta del av hur andra lärare jobbar?! Att få besöka någon annans klassrum, se och höra den läraren i sitt samspel med eleverna och deras verktyg för lärande. Om man som lärare inser vad det ger så kanske man också vågar bjuda in lite mer.

Både jag och mina kollegor kan enligt mig anses ha öppna dörrar. Vi har alltid välkomnat föräldrar, andra kollegor och studiebesök. Våra elever känns rätt vana vid det här laget, de har tagit emot politiker, universitetslärare från Japan med tolkar och pedagoger. Det som lockat besökare till oss har varit arbetet med Att skriva sig till läsning i svenska och matematik samt vårt arbete med IKT. De frågor och respons man får är inte bara uppmuntrande, att öppna klassrummet för besökare utifrån är dessutom en stor hjälp för en själv att få syn på vad man faktiskt gör och därmed kan göra lite bättre.

Nu laddar vi för ett besök av lärare och rektor från Täby på onsdag. I Mattesmedjan blir det avslutande arbete med symmetri som vi ägnar oss åt gemensamt i våra verkstäder i början av veckan. Jag tänker mig att eleverna får dela med sig av sitt arbete i bloggen Mattesmedjan, med appen Geoboard och kanske visa filmer de gjort om symmetri.

Torsdag 24 oktober bjuder Sollentuna in andra kommuner till en fantastisk dag med studiebesök och föreläsningar. Gratis! Det går ju bara inte missa ett sådant tillfälle. Kom och besök oss! Själv delar jag och mina elever med oss av vårt arbete med elevernas egna mål i matematik med hjälp av appar och uppgifter i vår blogg. Synligt lärande i matematik med lärplatta och i blogg som vi kallar det. På vår skola, Sofielundsskolan, finns också fantastiska kollegor som visar arbete med checklistor i skrivandet för att synliggöra lärandet och hur man kan jobba i en Googlemiljö. Här finns att inspireras och utbyta erfarenheter. Se här: IKT-arena

Klart NI är välkomna!

Mattesmedjan

Vår matematikblogg, en plats för att lära och dela med sig.

Montessoriinspirerad matematik

matteblogg på Mårtenskolan i Lunds kommun

Hej! säger Micke Gunnarsson.

En brinnande pappa och talare som skriver från hjärtat, via hjärnan och så rätt ut liksom!

Läraravtryck

Intryck, avtryck - av lärare #läraravtryck

I huvudet på en helt vanlig lärare...

Undervisning i utveckling.

pedagogwera

Upptäckter och lärdomar

Mattefröken

Ulrika Broman

Sallys äventyr

Vi i klass 3A följer våra resekompisar Sally och Leo på deras resor i världen, samt Billy på hans resor i tiden.

skolfröken fräken

I huvudet på en fröken...

%d bloggare gillar detta: