Arkiv | Elevinflytande RSS for this section

Snacka om bytta roller

Befinner mig mitt i Blockholmen. Stockholm i Minecraftformat på Arkitektmuséet. Omgiven av barn som pratar, visar, konstruerar, ritar, diskuterar, funderar, inspirerar. De är tätt följda av vuxna som försöker förstå och visa intresse. Jag fullständigt kapitulerar. Jag kan ingenting i förhållande till alla kreativa barn runtomkring. Det är så häftigt! Jag har aldrig tidigare varit någonstans där barnen fullt ut fått guida de vuxna runt på det här viset. Det behövs inte personal runt spelhörnan här, barnen hjälper snabbt och gärna varandra, samt förvirrade vuxna som vågar prova på. Här är det barnen som äger!

När jag går här med min son som lärare får jag massor av idéer för hur man kan koppla det här till undervisningen. Och återigen tänker jag på hur meningsfullt och engagerande lärandet blir när vi lyckas utgå från barnens värld.

Vi måste hitta och ta tillvara på den här kraften i skolan. Det är långt ifrån lätt och vi måste förmodligen ge oss ut på totalt okänd mark emellanåt. Men där finns guldkorn att hitta.

Ska vi jobba ihop?

Jag läste Kristinas blogginlägg från igår och några tankar väcktes. Jag svarar dig här, kanske blir vi klokare av varandras tankar. Kanske någon mer bidrar med sina funderingar på ämnet.

När våra elever började i ettan pratade vi mycket om hur vi skulle förhålla oss kring ”arbetskamrater”. Delvis för att vi jobbar med att skriva sig till läsning och vi såg en vinst i att de samarbetade i par för största möjliga språkutveckling. Även i matematikundervisningen hade vi en stark tro på att de skulle lära sig mer om de fick samarbeta och kommunicera matematik. En annan tanke var också den egenupplevda erfarenheten av att känna ett visst motstånd när man i olika situationer paras ihop med människor som man kanske inte känner så väl. Ni vet hur man i stort sett alltid sätter sig ihop med de man brukar i alla möjliga sammanhang. Vi uttalade för varandra att det hindret ska inte våra elever behöva känna när de blir större, de ska vara trygga med att samarbeta och samspela med olika människor.

Så vi har gjort olika. Det kanske finns några av er som tänker att det är otryggt, men jag kan försäkra att det inte är vad eleverna visar. I perioder har det skapats ”skrivarpar” i svenskundervisningen, i matematikundervisningen har arbetsgrupperna bestämts från lektion till lektion. Under arbetets gång har vi fått kunskap om vilka elever som arbetar bra tillsammans och det har vi med oss såklart. Ibland vill vi ha elever som har ungefär lika styrkor och kunskaper, andra gånger elever som skiljer sig åt för att komplettera och lyfta varandra.

Jag har hittills inte haft en elev som suckat eller gjort en tråkig min när jag bestämt vem hen ska jobba med under lektionen. Det må hända att de känner det inom sig ibland men jag tror att vi varit tydliga med att poängtera att det är vi pedagoger som bestämmer arbetskamrat och vi har också förklarat varför vi gör det. I huvudsak handlar det om vilka vi tror kan jobba bra ihop med den aktuella uppgiften.

Vad gäller kön så kom jag på mig själv med att jag ofta blandade arbetsparen så att de var flicka/pojke. Jag insåg att jag hade fastnat i en ”könsfälla”. Jag ville se dem som barn och låta dem jobba ihop ovasett om de var pojke eller flicka men uppenbarligen hade jag inte riktigt kommit dit. Numer har jag tagit ett steg till och parar ihop dem helt och hållet utifrån vem jag tror de jobbar bra ihop med, det innebär att några hamnar i grupper där alla har samma kön medan andra är blandade. Det steget har jag tagit nu, medvetet, men här får jag faktiskt reaktioner ibland. ”Men, de är ju bara tjejer i sin grupp!” Så jag har en bit kvar innan jag får med barnen på det tåget och det handlar ju om att jag skapade uppdelningen i början. Jag har i alla fall mitt svar som brukar tas emot bra ”De är barn och jag tror de kommer lära sig mycket ihop.”

Jag tror att vi i undervisningen ska minska antalet tillfällen då de får välja arbetskamrat. Jag tänker mig att vi tror oss se om någon blir utan kompis eller ”sist vald” ofta. Men är vi säkra på det? Det kan ju vara så att det inte syns, att det oftast löser sig bra, men att det finns en känsla där i maggropen ”kommer jag få en kompis att jobba med”. Är det nödvändigt att framkalla den känslan eller kan vi förebygga den genom att styra under lektionstid?

Det är ju som elever så klokt sa när vi pratade om att bjuda in andra till lek på rasterna. ”Alltså jag vill bjuda in de som inte har något att göra. Men jag ser liksom inte, jag är så upptagen med det jag gör.”

Håll tummarna – samtalsvecka väntar

Jag skulle ljuga om jag skrev att det känns hellugnt nu. Om jag skrev att upplägget, innehållet och genomförandet är klockrent. För jag vet inte det, inte än.

Men jag vet en sak. Det faktum att vi (elever och lärare) veckorna innan sportlovet har förberett samtal som eleverna ska kunna hålla på egen hand har varit mycket värdefullt. För eleverna och för oss lärare.

Vi har haft samtal med varandra om förmågor och kunskaper. Vi har vridit på begrepp. Vi har resonerat kring lärande och trivsel. Jag har haft samtal med elever som jag nu vet att jag behöver hitta nya vägar för att göra deras lärande synligare för dem själva. De har haft stor hjälp av de konkreta kunskapstrapporna vi skapat och som de fyllt i utifrån självskattning och i samtal med lärare. Ett steg på vägen. Jag har också fått gåshud av att höra elever så självklart uttrycka vad de kan och ”det där, det behöver jag träna mer på”.

Hur samtalen nu går, det återstår att se. Att våra elever kan tala för sig, det vet jag. Hoppas bara att alla får ut det de önskar, barn och föräldrar. Håll tummarna!

Jag påminner mig om vinsterna i förarbetet och hoppas på det bästa. När det känns för nervöst tar jag fram härliga elevcitat. Till exempel…

”Yes! Jag kan det här nu. Målet uppnått, jag kunde faktiskt INTE det här innan.”

Med hopp om framtiden

När jag hela dagen är omgiven av barn så känner jag stor tilltro till vår framtid. Jag kommer med värme lämna över ansvar i takt med att jag blir äldre.

Jag menar PISA i all ära, det finns andra saker som är värda mer. Missuppfatta mig rätt, jag är lärare i en målstyrd skola och tycker det är viktigt och motiverande att varje elev ska nå kunskapsmålen. Jag tycker kunskap är viktigt och jag funderar ständigt hur jag kan utmana mina elever mot och över läroplanens mål. Men det finns mer saker som händer i skolan och som är mäktiga samt viktiga för oss och andra nu men också för vår framtid.

I skolan blandas lika många kulturer som det finns människor. Vi som samsas där har olika bakgrund, olika styrkor, olika utvecklingsområden och olika åsikter. Vi enas inom ramen för den skolkultur som skapas på vår skola och den leds av lärare som har som sitt största mål att hjälpa de här unga människorna till demokratiska medborgare som har kunskap nog att klara sig i framtiden, kunskap om att lära sig mer och kraften att stå upp för allas lika värde precis som de gör så starkt idag.

Jag blir hänförd av barns kreativitet och omsorg för andra människor. Deras vilja att göra skillnad och starka tro att de KAN göra skillnad med. De är vår framtid och jag känner mig väldigt glad för det!

När våra elever var 7 år och hösten kom krypandes så tyckte de att barn borde få reflexer. De kom på att skriva ett mail till kommunhuset och önska sig reflexer. Resultatet: alla kommunens förstaklasser fick reflexer.

Skärmavbild 2013-12-15 kl. 10.19.21

I år uppstod full aktivitet när några barn kom på att göra pärlplattor inspirerade av Pokemonkort. När de senare bestämde sig för att sälja dem på skolans julmarknad och på eget initiativ skänka pengarna de fick in till Röda korset, då blir i alla fall jag varm i hjärtat. Hjärtat blev inte mindre varmt av att se dem kämpa i 1,5 h en torsdagskväll – med mycket gott resultat.

I vår ena förberedelseklass har man med engagemang deltagit i Musikhjälpen.

På en annan skola, sonens, har eleverna gjort vackra Monetmålningar, vi föräldrar uppmanas att ge ett bud på målniningarna för att de senare ska kunna skänka pengarna till välgörenhet.

Ni förstår vad jag menar. Barnen är entreprenörer och de vet vad som är viktigt på riktigt. De vet bättre än oss vuxna, de vet att ta hand om varandra. Vi som jobbar med dessa barn har som ett av de främsta uppdragen att låta dem fortsätta tro på möjligheten att förändra och påverka, att låta dem fortsätta utveckla och använda sin kreativitet. Att tro på dem!

Det finns hopp om framtiden!

Mot målen

För mig är det viktigt att emellanåt göra det riktigt synligt för mina elever att de jobbar med det just det de själva har varit med och valt som eget mål i matematik. Jag har ju påverkat vilka mål eleverna bör välja utifrån min kunskap om dem och min undervisning utgår ju från deras kunskaper mot läroplanens mål. Men vi vet ju alla att det är ganska olika nivåer på kunskaperna i en klass.

Det är viktigt för mig att ta lektioner till att arbeta med de individuella målen ibland, för att synliggöra att vi närmar oss dem och rätt som det är dessutom uppnår dem. Och för att eleverna ska känna att de är med och påverkar innehållet.

Målen som finns i elevernas IUP:er nu är väldigt inriktade på taluppfattning, anledningen är att vi utgick från Förstå och använda tal på samtalet.

I en grupp varierar målen: kunna dela upp talet tio, addition och subtraktion upp till 20 eller 100 eller 1000, kunskap om talsorter/positionssystemet, behärska räknestrategin ”dubblor” eller lära sig att lösa uppgifter med multiplikation och så vidare.

Hur möter, utmanar och stöttar jag alla dessa olika inriktningar på samma lektion?

Jag gör individuella planeringar, de går att använda för flera elever eftersom flera elever har liknande mål. Jag skriver en lista med elevens namn, målet, uppgifter som den ska arbeta med och syftet med uppgiften. Jag styr ordningen på uppgifterna som eleverna ska göra så att jag vet att när vissa arbetar med mer självgående uppgifter har andra uppgifter som de kommer behöva mitt stöd i.

Inspirerade av andra lärare har vi nu också en ”målvägg” i vår Mattesmedja, där sitter elevernas mål uppsatta antingen under det frö som gror eller under stjälken som vuxit en bit eller under den utslagna blomman, beroende på hur långt man kommit i sitt lärande mot målet. Jag hoppas att det kommer motivera och synliggöra lärandet ännu mer.

Vi fortsätter vår resa mot målen, tillsammans.

Mål var det här!

bild

 

En liten uppdatering kopplad till gårdagens inlägg.

Första gruppen fick idag sina målkort. Efter att ha läst och småpratat med kompisarna i gruppen upptäckte de flesta att det var fler som i gruppen som hade liknande mål. I grupper där eleverna hade liknande mål fick de sedan sitta och skriva ner förslag på saker de kan göra på lektionerna för att träna mot sitt mål. En elev per grupp var sekreterare och använde sig av appen Skolstil eller SimpleMind när de skrev. Därefter återsamlades vi och de delgav varandra sina förslag på ”vägar mot målet”.

Jag blev glad över att se variationen i deras förslag på arbetssätt och uppgifter. Exempelvis:

  • använda klossar när vi räknar.
  • träna på att räkna i huvudet.
  • spela spel.
  • mäta.
  • läsa varandras arbeten.
  • arbetsblad.
  • träna ofta.

Vad ska de med mig till?

Hur sjutton får jag till 17 olika arbetsområden samtidigt?

Nu har vi några veckor framför oss där vi ska ägna oss åt de mål som eleverna satt upp i matematik under tidigare utvecklingssamtal. Jag har suttit här under kvällen och försökt få en bild över hur jag kan sammanföra elever med liknande mål och vad jag ska utmana dem med för uppgifter. Det är ett pussel som börjar falla på plats.

Jag har klart för mig vilka mål mina 78 elever har och jag har lyckats sortera in deras mål i 17 olika målområden. I Vårt kryp in (hemsidan) har eleverna egna sidor som hittills varit näst intill orörda, där har jag nu börjat lägga in deras mål och även några länkar till uppgifter som de kan gå in på för att träna sig mot målet vid tillfällen i skolan men kanske också hemifrån. I dokument till mig själv har jag dessutom skrivit vilka uppgifter jag tänker erbjuda i skolan.

Så när jag träffar eleverna tänker jag:

  1. Dela ut målkorten till eleverna, uppmana dem att prata om sitt mål med kompisen, ställa frågor och klargöra tillsammans.
  2. Visa de förslag på länkar till färdighetsträning jag lagt in på deras sidor.
  3. Samla dem i ”målgrupper” för att göra upp en plan för hur vi ska jobba mot målet i skolan. (Rent organisationsmässigt tänker jag att de elever som jag inte planerar med kommer få arbeta med färdighetsträning på lärplattan utifrån mina förslag under tiden.)

Det ska nog gå det här. Jag är motiverad, hoppas på att få med mig mina stjärnor till elever också. Ny vecka, nya tag!

 

Att ta sig tid

Nu är vi i mål, nu har vi genomfört VÅRT arbetsområde. Arbetsområdet som eleverna valde och som jag försökt få dem att äga, från början till slut.

Jag skrev i två tidigare inlägg Planera tillsammans och Planeringen fixad om min idé att låta eleverna välja arbetsområde och sätta upp mål för valt arbetsområde. Vi har nu tagit oss igenom detta arbetsområde, som blev Tid, och jag ska försöka dela med mig av hur det blev. Val av arbetsområde och uppsatta mål stod eleverna för, jag såg till att koppla detta till läroplanens förmågor och kunskapskrav. Som vanligt utgick jag också från STL-cirkeln anpassad till matematiken som Annika Agélii Genlot och Sara Penje ligger bakom.

Skärmavbild 2013-03-19 kl. 11.32.38

ELEVERNAS MÅL OCH LGR11

När vi arbetar med tid:

– vill vi komma i kontakt med begreppen sekund, minut, timme, dygn, vecka, månad, år.

– vill vi veta hur klockor såg ut och användes förr i tiden.

– vill vi lära oss hur man ”läser” klockan.

– vill vi titta på olika sorters klockor.

  • Använda och analysera matematiska begrepp och samband mellan begrepp.
  • Använda matematikens uttrycksformer för att samtala om, argumentera och redogöra för frågeställningar, beräkningar och slutsatser.
  • Eleven kan göra enkla mätningar, jämförelser och uppskattningar av längder, massor, volymer och tider och använder vanliga måttenheter för att uttrycka resultatet.

INSPIRATION OCH FÖRFÖRSTÅELSE

Mycket av inspirationen låg i att få vara med och bestämma samt planera arbetsområdet. Vi tittade även på filmer om tid Kapten Balans och tidsmaskinen, där mötte vi dessutom olika sorters klockor och klockor från förr.

Eleverna fick på vår hemsida svara på frågan ”Vad är tid?” och avsluta meningarna ”På en sekund hinner jag…”, ”På en minut hinner jag…” och ”På en timme hinner jag…”. Deras svar gav mig en tydlig bild av hur väl de förstår begreppen och vilka förkunskaper de har om tid.

MATEMATISKA STRATEGIER / SKRIVANDE

Redan vid arbetet med förförståelsen fick eleverna arbeta med att skriva. När vi arbetade med matematiska strategier så handlade det om att upptäcka den analoga klockan och om att mäta tid.  Den analoga klockan undersökte vi, tränade på med hjälp av appar på lärplattan och gav varandra uppgifter att läsa av olika klockslag med stöd av stenciler.  De fick också i uppgift att göra en film där de skulle förklara hur klockan fungerar. Att mäta tid startade vi upp genom att eleverna fick svara på frågor genom Socrative, som jag skrev om i inlägget Tid att testa nytt med tid. Där fick jag även in möjligheten att se hur väl de förstod vissa begrepp vi arbetat med. Efter att de svarat på frågorna fick de möjlighet att prova på att mäta tid utifrån några av frågorna.

PUBLICERING OCH ÅTERKOPPLING

Allt de skrivit har publicerats på vår hemsida, vi har tittat tillsammans och diskuterat det. Nu när vi avrundade arbetsområdet genom att titta tillbaka på några mål vi satt upp fick de också en skrivuppgift kopplad till det. Nämligen att svara på frågorna ”Vilka olika sorters klockor känner du till?”, ”Hur mätte man tid förr?” och ”Vilka tidsord känner du till?”. När de svarat på frågorna uppmanades de att läsa varandras svar och ge någon återkoppling på det. Jag har också kommenterat elevernas svar på hemsidan.

BEDÖMNING

Vid praktiskt och laborativt arbete med klockan samt mätning av tid har det funnits möjlighet för mig att vara delaktig i elevernas samtal och därav kunna bedömma deras kunskaper. Allt det de skrivit ger mig också en god bild av vad de kan och vad de behöver utveckla.

Jag har fyllt i en matris för hur väl de förstår begrepp kopplat till tid. Eleverna fick själva fylla i en matris för hur väl de kan läsa av klockan.

Vad är tid?

Du kan ge exempel på några matteord som används när man pratar om tid och mäter.

Du kan ge exempel på flera matteord som används när man pratar om tid och mäter tid.

Du kan ge exempel på flera matteord som används när man pratar om tid och mäter tid samt visar att du har förståelse för ungefär hur lång tid respektive ord står för.

Läsa klockan

Du kan läsa av hela klockslag på den analoga klockan.

Du kan läsa av hela och halva klockslag på den analoga klockan.

Du kan läsa av hela och halva klockslag på den analoga klockan. Du kan dessutom läsa av några fler klockslag, exempelvis kvart över tio.

Avslutningsvis känner jag att det är enorm positivt att ta sig tid att tydligt gå igenom och gärna planera ett arbetsområde tillsammans med eleverna. Att kunna inleda lektionen med ”Som ni säkert kommer ihåg så var ett av era mål med det här arbetsområdet att … och för att nå det målet ska vi idag …” motiverar eleverna och jag tror det ger dem en större förståelse för sitt lärande.

Kan tillägga att de flesta eleverna har lärt sig klockan längs vägen (vilket var det de flesta helst av allt ville), några kunde inte det alls tidigare och några har förbättrat sina kunskaper. Att de har fått uppleva tid har också gjort att många nu har en förståelse för begreppen sekund, minut och timme även om det är abstrakt och något vi kommer återkomma till längre fram.

Vi bör ta oss tid att noggrant planera, genomför och utvärdera. Tillsammans!

Mattesmedjan

Vår matematikblogg, en plats för att lära och dela med sig.

Montessoriinspirerad matematik

matteblogg på Mårtenskolan i Lunds kommun

Hej! säger Micke Gunnarsson.

En brinnande pappa och talare som skriver från hjärtat, via hjärnan och så rätt ut liksom!

Läraravtryck

Intryck, avtryck - av lärare #läraravtryck

I huvudet på en helt vanlig lärare...

Undervisning i utveckling.

pedagogwera

Upptäckter och lärdomar

Mattefröken

Ulrika Broman

Sallys äventyr

Vi i klass 3A följer våra resekompisar Sally och Leo på deras resor i världen, samt Billy på hans resor i tiden.

skolfröken fräken

I huvudet på en fröken...

%d bloggare gillar detta: