Att våga misslyckas

Våra elever går i trean nu och några av dem har börjat fråga om de nationella proven.

Jag har hört sägas ”det är inget att bry sig om går det dåligt är det ändå lärarnas fel”.

Till en början tänker jag ungefär att, ja precis. För det är absolut så jag tänker när elevs kunskapsresultat tycks gå åt fel håll eller inte tillräckligt åt rätt håll. Hur skulle vi gjort annorlunda? Men sen tänker jag, är det den inställningen ett barn bör ha? Att det är upp till andra att jag ska lyckas. Vad händer med barnets tro på sig själv då? Visst, misslyckas en då är det såklart skönt att lägga över ansvaret på någon annan. Men om det går bra då, vem ska ta åt sig äran då?

Nog måste vi våga anstränga oss, våga misslyckas och bära på misslyckandet för att med stor glädje och stolthet lyckas. Eller?

Jag tänker på bilden som delas i sociala medier. Ett tidigare årtal står lärare och föräldrar arga och skäller på eleven som fått underkänt. Dagens årtal visar elev och föräldrar som skäller på läraren som underkänt eleven.

Missuppfatta mig rätt. Jag är den första att ta stort ansvar för elev som inte lyckas. Men är ansvaret bara mitt? Jag vill att mina elever ska känna makt över sitt eget lärande, trygghet över sin förmåga att utvecklas och ta ansvar för sitt lärande.

Jag vill att mina elever ska tro att de kan påverka resultatet av sitt lärande. Jag vill att de ska veta att deras insats har betydelse.

Vad tycker du?

Annonser

5 responses to “Att våga misslyckas”

  1. Tomas Steen says :

    Jag tänker mig att det är lärarens ansvar att ge eleverna förutsättningar för ett lärande, välja ut kunskap och tillhandahålla stöd, men att ”lära” eleverna är ett svårtolkat och konstigt begrepp. Eleverna kan lära sig tillsammans med läraren men sätten för en människa att lära sig något är ju näst intill oändliga. Ansvar borde alltså här inte vara en singularitet utan något organiskt, vilket gör det näst intill omöjligt att bena ut och därigenom praktiskt ointressant.

  2. Maria Norberg says :

    Jag håller med dig Frida!

    Vi lärare hjälper eleverna att få tillgång till sina egna sätt att lära, vilket är vad läroplanen också säger att vi ska göra.

    Hur vi lär oss, våra lärstilar är olika för var och en av oss, både vuxna och elever, ett livslångt lärande. Men också för olika ämnen. Jag lär mig inte att spela piano på samma sätt jag löser korsord. men övning ger färdigheter, vilket jag anser vi behöver träna våra elever i att förstå idag. Allt ska gå så fort…..då hinner man inte reflektera på hur man lär…och därmed är delar av undervisningen borta.

    Att våga misslyckas kan vara en del i lärandet, anser jag. Jorden går inte under i det fallet eller att människan dör! Båda dessa aspekter behövs från oss lärare för att få barnen förstå vad som är livsviktigt.

    När jag som ganska ny lärare med mina första elever som fick betyg i 6:an, dvs efter mina första 2 år fick klagomål från en elevs förälder om dennes sons betyg, kunde argumentera varför jag hade satt det betyg jag hade gjort, blev denne förälder nöjd med svaret. Föräldern jämförde sonens betyg med sonens kamrats. Under 1970-talet hade vi standardprov i 6:an som gav oss lärare ledning i betygssättandet.

    Hur tänker du Tomas Steen om ansvar? Jag förstår inte riktigt dina argument kring organiskt och singularitet? Vill du utveckla dina tankar vore jag glad?

  3. Tomas Steen says :

    Oj, ber om ursäkt, glömde rubriken och tankarna gick in på ett lite annat spår. Jag kanske kommer närmare Fridas text så här: Det kanske finns andra sätt att tänka om att lyckas eller misslyckas? Barnen kanske kan hitta ett annat perspektiv på begreppet lyckas/misslyckas (som jag tolkar ni vart inne på ovan)? Den individuella processen i sig kanske är viktig för att individen ska lära sig hitta sina egna vägar till lärande oavsett om det klassas som misslyckande eller ”lyckande” 🙂 ?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Mattesmedjan

Vår matematikblogg, en plats för att lära och dela med sig.

Montessoriinspirerad matematik

matteblogg på Mårtenskolan i Lunds kommun

Hej! säger Micke Gunnarsson.

En brinnande pappa och talare som skriver från hjärtat, via hjärnan och så rätt ut liksom!

Läraravtryck

Intryck, avtryck - av lärare #läraravtryck

I huvudet på en helt vanlig lärare...

Undervisning i utveckling.

pedagogwera

Upptäckter och lärdomar

Mattefröken

Ulrika Broman

Sallys äventyr

Vi i klass 3A följer våra resekompisar Sally och Leo på deras resor i världen, samt Billy på hans resor i tiden.

skolfröken fräken

I huvudet på en fröken...

%d bloggare gillar detta: