Barnen

Om ni har lyssnat på Micke Gunnarsson någon gång har ni med all säkerhet fått den där känslan i er. Den som jag inte riktigt kan sätta ord på men som sätter sig i magen och som får en att komma ihåg vad som faktiskt är viktigast av allt.

Nu kanske man kan tycka att jag ska skriva vad som är viktigast av allt, men jag kan inte riktigt få ner det i ord utan att jag missar något. Men det står ju också i läroplanen, det som är viktigast av allt, det står i den första delen ”Skolans värdegrund och uppdrag”. Och en liten del av det som står där är:

Skolans uppgift är att låta varje enskild elev finna sin unika egenart och därigenom kunna delta i samhällslivet genom att ge sitt bästa i ansvarig frihet.  (Lgr11, Skolverket)

Sin unika egenart, ge sitt bästa, ansvarig frihet.

Att jag funderar på det här just idag är för att jag slås av mina egna barns olikhet så ofta och då landar det ju också i tankar om mina elevers olikheter. För att då ta mina egna barn som exempel:

Två söner, så olika!

Melvin ska bara… Det tar lååång tid för han hittar ngt litet att pyssla med, lägga på en alldeles särskild plats och sen då glömde han visst vad det var han skulle göra. Vill helst bara vara  med familjen, spelar ingen roll var vi är och vad vi gör, bara vi är tillsammans. Han hör inte när jag pratar till honom, men han hör ALLT. Berätta en sak för honom och han minns det, för alltid. Melvin har alltid svårt att somna.

Ludvig gör… ”Jag går ut och leker” och plötsligt har han aktiverat halva gården i en fotbollsmatch. I morse var han ute och cyklade innan Melvin fått tänderna borstade ens. När vi kom ut hade han cyklat ett antal varv och pratat med någon ”man som ska starta fontänen, det var därför han gick ner i källaren för i ett rum där startar man vattnet”. På de få minutrarna jag sa hej då till Melvin i skolan hade Ludvig tagit sig in på fotbollspitchen mitt på skolgården och var engagerad i en fotbollsmatch med de stora barnen. Ludvig somnar en knapp minut efter att han har lagt sitt huvud på kudden.

Vi ska låta varje enskild elev finna sin unika egenart! Då måste vi också känna våra elever väl, vi måste ta hänsyn till att de är olika. Lika olika som mina söner är jämfört med varandra, minst lika olika är mina elever. Jag måste känna deras personligheter för att stötta dem i utvecklingen mot att finna sin unika egenart. Även om det är lättare för mig att hantera Ludvigs ”görande” så är Melvins ”tänkande” lika viktig för mig att förstå.

Jag måste lära känna mina elevers personligheter så att jag kan stötta dem att, utan värderingar, finna sin unika egenart. Det är skolans uppdrag, alltså är det mitt.

 

Annonser

One response to “Barnen”

  1. ses1549 says :

    Om nu barn med damma genmaterial kan vara så olika som dina, och mina, hur stor kan inte variationen vara i min klass om 46 elever…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Mattesmedjan

Vår matematikblogg, en plats för att lära och dela med sig.

Montessoriinspirerad matematik

matteblogg på Mårtenskolan i Lunds kommun

Hej! säger Micke Gunnarsson.

En brinnande pappa och talare som skriver från hjärtat, via hjärnan och så rätt ut liksom!

Läraravtryck

Intryck, avtryck - av lärare #läraravtryck

I huvudet på en helt vanlig lärare...

Undervisning i utveckling.

pedagogwera

Upptäckter och lärdomar

Mattefröken

Ulrika Broman

Sallys äventyr

Vi i klass 3A följer våra resekompisar Sally och Leo på deras resor i världen, samt Billy på hans resor i tiden.

skolfröken fräken

I huvudet på en fröken...

%d bloggare gillar detta: