Ska vi jobba ihop?

Jag läste Kristinas blogginlägg från igår och några tankar väcktes. Jag svarar dig här, kanske blir vi klokare av varandras tankar. Kanske någon mer bidrar med sina funderingar på ämnet.

När våra elever började i ettan pratade vi mycket om hur vi skulle förhålla oss kring ”arbetskamrater”. Delvis för att vi jobbar med att skriva sig till läsning och vi såg en vinst i att de samarbetade i par för största möjliga språkutveckling. Även i matematikundervisningen hade vi en stark tro på att de skulle lära sig mer om de fick samarbeta och kommunicera matematik. En annan tanke var också den egenupplevda erfarenheten av att känna ett visst motstånd när man i olika situationer paras ihop med människor som man kanske inte känner så väl. Ni vet hur man i stort sett alltid sätter sig ihop med de man brukar i alla möjliga sammanhang. Vi uttalade för varandra att det hindret ska inte våra elever behöva känna när de blir större, de ska vara trygga med att samarbeta och samspela med olika människor.

Så vi har gjort olika. Det kanske finns några av er som tänker att det är otryggt, men jag kan försäkra att det inte är vad eleverna visar. I perioder har det skapats ”skrivarpar” i svenskundervisningen, i matematikundervisningen har arbetsgrupperna bestämts från lektion till lektion. Under arbetets gång har vi fått kunskap om vilka elever som arbetar bra tillsammans och det har vi med oss såklart. Ibland vill vi ha elever som har ungefär lika styrkor och kunskaper, andra gånger elever som skiljer sig åt för att komplettera och lyfta varandra.

Jag har hittills inte haft en elev som suckat eller gjort en tråkig min när jag bestämt vem hen ska jobba med under lektionen. Det må hända att de känner det inom sig ibland men jag tror att vi varit tydliga med att poängtera att det är vi pedagoger som bestämmer arbetskamrat och vi har också förklarat varför vi gör det. I huvudsak handlar det om vilka vi tror kan jobba bra ihop med den aktuella uppgiften.

Vad gäller kön så kom jag på mig själv med att jag ofta blandade arbetsparen så att de var flicka/pojke. Jag insåg att jag hade fastnat i en ”könsfälla”. Jag ville se dem som barn och låta dem jobba ihop ovasett om de var pojke eller flicka men uppenbarligen hade jag inte riktigt kommit dit. Numer har jag tagit ett steg till och parar ihop dem helt och hållet utifrån vem jag tror de jobbar bra ihop med, det innebär att några hamnar i grupper där alla har samma kön medan andra är blandade. Det steget har jag tagit nu, medvetet, men här får jag faktiskt reaktioner ibland. ”Men, de är ju bara tjejer i sin grupp!” Så jag har en bit kvar innan jag får med barnen på det tåget och det handlar ju om att jag skapade uppdelningen i början. Jag har i alla fall mitt svar som brukar tas emot bra ”De är barn och jag tror de kommer lära sig mycket ihop.”

Jag tror att vi i undervisningen ska minska antalet tillfällen då de får välja arbetskamrat. Jag tänker mig att vi tror oss se om någon blir utan kompis eller ”sist vald” ofta. Men är vi säkra på det? Det kan ju vara så att det inte syns, att det oftast löser sig bra, men att det finns en känsla där i maggropen ”kommer jag få en kompis att jobba med”. Är det nödvändigt att framkalla den känslan eller kan vi förebygga den genom att styra under lektionstid?

Det är ju som elever så klokt sa när vi pratade om att bjuda in andra till lek på rasterna. ”Alltså jag vill bjuda in de som inte har något att göra. Men jag ser liksom inte, jag är så upptagen med det jag gör.”

Annonser

One response to “Ska vi jobba ihop?”

  1. lararkristina says :

    Ja, tack 🙂

    Jag håller helt med dig om att vi pedagoger måste vara tydliga med att det är vi som bestämmer och varför vi bestämmer som vi gör i de här frågorna. Starten i ettan, eller när man får en ny grupp, är superviktig och jag kände på min lektion att jag missat det här. Men, jag lär också så länge jag lever och utvecklas hela tiden.

    Att ändra ett invant mönster är svårt och jag tror det kommer bli tufft för mina elever. Just för att vi harvat på, i vissa fall lite ogenomtänkt, och i andra fall beroende på andra omständigheter.

    Men min blick är lyft. Jag har fått ett nytt fokus och nu går jag vidare.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Mattesmedjan

Vår matematikblogg, en plats för att lära och dela med sig.

Montessoriinspirerad matematik

matteblogg på Mårtenskolan i Lunds kommun

Hej! säger Micke Gunnarsson.

En brinnande pappa och talare som skriver från hjärtat, via hjärnan och så rätt ut liksom!

Läraravtryck

Intryck, avtryck - av lärare #läraravtryck

I huvudet på en helt vanlig lärare...

Undervisning i utveckling.

pedagogwera

Upptäckter och lärdomar

Mattefröken

Ulrika Broman

Sallys äventyr

Vi i klass 3A följer våra resekompisar Sally och Leo på deras resor i världen, samt Billy på hans resor i tiden.

skolfröken fräken

I huvudet på en fröken...

%d bloggare gillar detta: