Det didaktiska kontraktet

Det har vi genom Matematiklyftet ägnat våra tankar och samtal åt senaste två veckorna.

I matematiklyftets artiklar menar man det didaktiska kontraktet som en slags tyst överenskommelse om hur undervisningen går till i klassrummet. Oskrivna regler och rutiner. Man påtalar vikten av att läraren känner till att det finns och vetskapen om hur svårt det kan vara att förändra sitt didaktiska kontrakt. Att det inte nödvändigtvis mottages speciellt positivt hos eleverna.

Hur ser mitt didaktiska kontrakt ut? Mina elever har ju hört mig säga ”nu ska vi prova en ny sak” inte bara en eller två gånger. Kanske för många gånger till och med. Jag är ju ivrig att lära mig och prova nya saker, i det upptäckandet är eleverna min viktigaste tillgång. Vad är det jag har skapat i mitt klassrum för rutiner och regler som förväntas hållas? Vad är ständigt återkommande i min undervisning och vad skulle skapa osäkerhet om jag förändrade? Jag måste verkligen tänka några varv till för att få syn på mitt didaktiska kontrakt. Jag är inte färdig med de tankarna ännu, men här kommer några.

En sak som jag kämpar hårt med att förändra är handuppräckning. Jag vill inte ha handuppräckning, det har jag dock velat ha tidigare. Jag vill att mina elever ska veta att jag är intresserad av ALLAS tankar. Genom att frångå handuppräckning tänker jag att de elever som tidigare inte räckt upp handen och kanske av olika anledningar ”sluppit undan” nu har en mer vakenhet och förhoppningsvis känner att deras ord är viktigt. Vi lär oss av allas idéer! Att gå ifrån handuppräckning är riktigt, riktigt svårt både för mig och eleverna. En bra hjälp är tekniska hjälpmedel som exempelvis appen Names in a hat.

En annan sak som jag alltid varit tydlig med är när vi går igenom uppgifter tillsammans är att jag inte vill veta vad de kommit fram till utan HUR de kommit fram till det. Detta sitter rätt bra i grupperna, men i slutändan har jag låtit mina elever säga sitt svar. Vad händer om jag tar bort det momentet, struntar i det rätta svaret om det jag vill ha fokus på är lösningen? Detta måste jag prova.

En tredje sak som jag vill dela här är tiden vi ger eleverna till eftertanke. Jag har med all säkerhet låtit mina elever svara för snabbt på frågor jag ställe. Det är ju helt klart bara några få som hunnit tänka färdigt. I veckan som gick provade jag att låta dem ta tid på sig. Det var svårt för mig och gissa om det var svårt för de eleverna som tyckte sig sitta inne med svaret på frågan, ganska svårt för den som fick mycket tid på sig också. Oj, vad vi behöver träna på det här både jag och eleverna. Tystnad för tanken är bra!

Hur ser ditt didaktiska kontrakt ut och vad kan du göra för att utmana det, dig och dina elever?

Annonser

Taggar:

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Mattesmedjan

Vår matematikblogg, en plats för att lära och dela med sig.

Montessoriinspirerad matematik

matteblogg på Mårtenskolan i Lunds kommun

Hej! säger Micke Gunnarsson.

En brinnande pappa och talare som skriver från hjärtat, via hjärnan och så rätt ut liksom!

Läraravtryck

Intryck, avtryck - av lärare #läraravtryck

I huvudet på en helt vanlig lärare...

Undervisning i utveckling.

pedagogwera

Upptäckter och lärdomar

Mattefröken

Ulrika Broman

Sallys äventyr

Vi i klass 3A följer våra resekompisar Sally och Leo på deras resor i världen, samt Billy på hans resor i tiden.

skolfröken fräken

I huvudet på en fröken...

%d bloggare gillar detta: