Det är faktiskt inte klokt!

Jag vet att alla säger det, att alla vet det och att man nästan är trött på att både säga och höra det. Men det är galet vad tiden går fort!

Såhär i sluttampen på terminen kan man ju säga att ens pedagogiska topp och bott blir lite synlig på något vis. Jag menar, diagnoser och arbeten är slutförda (borde i alla fall vara) och det ger ju någon slags vink. Dokumentation är/bör vara färdigställd och det har för min del inneburit att jag vill tänka lite annorlunda nästa år. Det var just det jag tänkte skriva lite om. Det här med att sammanställa alster och material som ska hem i sista sekund. Det lockar definitivt fram mina sämsta sidor.

Tisdag, två dagar till skolavslutning. Morgonlektionen består av två uppdrag: städa sin låda, sammanställa Astrid Lindgrenmaterial i sina Astridböcker. Fröken har varit tydlig (tror hon). Skrivit på tavlan i tur och ordning vad som ska göras, lagt fram allt material i snygga högar, går igenom allt noggrant. Svarar på frågor, repeterar. Sätter igång, två minuter passerar:

”Jag är färdig” ”Vad ska jag göra nu” ”Jag hittar inte min bok” ”Jag har inte det pappret” Var ligger böckerna” Var har vi klister” ”Vad ska vi göra med böckerna” ”Jag hittar inte min låda” ”Har jag gjort någon bok”

Som ni förstår ställs inte dessa frågor en gång, utan måååånga gånger. Fröken Frida får frispel  ”Nu får ingen mer ställa en endaste fråga till mig! Nu får ni fråga varandra om ni undrar något!” (Jag vet, stackars mina elever…)

Här någonstans kommer min kollega, coolaste och kanske den som är mest lugn i stormen, en av våra fantastiska fritidspedagoger. Jag skäms lite, sätter mig ner och ler och så tar vi tag igen. Tillsammans (och faktiskt med färre frågor). 🙂

Så efter rasten är det bara pärmarna kvar (det är dessa pärmar som jag verkligen ska tänka om kring nästa läsår). Jag ändrar strategi och sitter med fem barn åt gången medan de andra sysselsätter sig med självgående aktiviteter. Lugnet infinner sig, den här galna fröken Frida får en stunds småprat med alla goa barn och fantastiska tillbakablickar när vi sammanställer allt material i pärmarna. ”Tänk att jag skrev mitt namn baklänges” ”Kommer ni ihåg när vi hade tivoli” ”Kolla hur jag ritat min familj” ”Vi delade upp fem i början, nu har vi delat upp 100”

Det blev ju himla bra till slut. Jag sopar bort mitt sammanbrott och klappar mig själv på axeln.

Imorgon är det skolavslutning!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Mattesmedjan

Vår matematikblogg, en plats för att lära och dela med sig.

Montessoriinspirerad matematik

matteblogg på Mårtenskolan i Lunds kommun

Hej! säger Micke Gunnarsson.

En brinnande pappa och talare som skriver från hjärtat, via hjärnan och så rätt ut liksom!

Läraravtryck

Intryck, avtryck - av lärare #läraravtryck

I huvudet på en helt vanlig lärare...

Undervisning i utveckling.

pedagogwera

Upptäckter och lärdomar

Mattefröken

Ulrika Broman

Sallys äventyr

Vi i klass 3A följer våra resekompisar Sally och Leo på deras resor i världen, samt Billy på hans resor i tiden.

skolfröken fräken

I huvudet på en fröken...

%d bloggare gillar detta: